Takten i den här stan är helt otrolig. Ingen tar det nånsin lugnt här, förutom turisterna. Takten jag går i har ökat nåt enormt sen vi flyttade hit. För alla rusar fram här. Det ska vara bråttom, bråttom hela tiden. Bråttom till jobbet, bråttom på jobbet, bråttom hem och bråttom att göra saker efter jobbet. Ändå hinner och orkar man inte göra något alls. De få timmar man spenderar hemma efter jobbet är löjligt få. När man orkat släpa sig hem så är man så trött att man inte orkar göra något heller. Och skulle man orka göra något tar det evigheter att ta sig nånstans i den här stan. Ta t.ex. att gå på bio en vanlig vardag, som vi gjorde ibland när vi bodde i Hesa. För det första kommer du hem här runt 6-7 tiden. Ska man då orka släpa sig ut igen, ta tuben/bussen nånstans som tar minst 45 min, sen se en film som är 2h lång, spendera 45 min igen med att ta sig hem. Jeesus, då är klockan mitt i natten och man är antagligen så slutkörd att man skulle behöva en ledig dag efteråt. För det är inte bara avstånden som är utmattande, det är även mängden människor. Att hela tiden måsta trängas överallt, aldrig få gå i den takt man vill, utan att hela tiden hoppa från sida till sida för att undgå att bli nertrampad och dylikt.

Imorse stod jag i en alldeles smockfull metro, inte nånstans att röra sig. Svetten rann på ryggen och folk luktade vitlök. Och jag tänkte att det här är nog åtminstone en sak jag aldrig kommer att sakna när vi flyttar härifrån, Londons metro. När vi flyttar till Finland tillbaka ska jag varje dag gå omkring och vara tacksam för att jag inte behöver ta ”the tube” till jobbet.

Det var såna dystra tankar ikväll. Tack och godnatt.

Annonser