Jag har en syster som är 7 år äldre än mig. Hon bor i Sverige, med en hel drös ungar. Tre av dom ungarna är mina syskonbarn, som är 10, 6 och 2 år gamla.
Min syster är barnträdgårdslärare, har studerat i Jakobstad. Min syster och jag är väldigt olika. Jag har alltid fått höra hur lika jag och min syster är till utseendet, i högstadiet var jag alltid hennes lillasyster i lärarnas ögon. Men till sättet kunde vi inte vara mer olika. Min syster tar plats. Det gör inte jag. Min syster är inte rädd för att visa vem hon är. Jag var det motsatta tidigare i min ungdom, men nu har jag börjat frångå det.

Eftersom det är så stor åldersskillnad mellan mig och min syster har vi egentligen aldrig varit i samma livssituation. Jag minns att jag var dödligt avundsjuk på alla hennes vänner när hon ännu bodde hemma och jag var typ 9-10 år. Speciellt alla killar hon var vän med. Jag gillar den sortens musik hon lyssnade på när hon var tonåring, eftersom jag var så utsatt för den, trots att jag egentligen var för liten för att på riktigt gilla den. Genom min syster och min kusin fick jag upp ögonen för Kent. Glömmer aldrig det blåa Kent CD-fodral jag fingrade på i min kusins rum och frågade henne vad det var för musik. Min syster och hon lyssnade jämt på dom. Jag glömmer heller aldrig hur bitter jag var när jag inte fick följa med när min syster och hennes kompisar skulle på 60-tals konvent i deras skola. Dom var ju så fint klädda och sminkade. Dock fick jag sitta med i hennes rum en liten stund innan dom for, vilket jag inser nu idag var väldigt snällt av min syster, trots att hon antagligen hellre skulle ha sett att jag skulle ha gått och lagt mig när hennes kompisar kom. Jag minns också de gånger hon jagade mig genom huset för att hon var ”förbannad” på nåt jag gjort. 🙂

Jag önskar att jag och min syster bodde närmare varandra.

Annonser